En stadsdel i förändring
Södermalm var en gång arbetarklassens hjärta i Stockholm. Ruffiga kvarterskrogar, billiga lunchställen och barer där en stor stark inte kostade mer än en tunnelbaneresa. Den tiden känns avlägsen nu. Gå längs Götgatan en fredagskväll och du möts av cocktailbarer med drinkar för 180 kronor, naturvinsställen där glaset kostar lika mycket som en hel flaska på Systembolaget, och restauranger som kräver bokning tre veckor i förväg.
Men vänta. Betyder det att allt prisvärt har försvunnit? Inte riktigt. Än.
Hyrorna styr – och de stiger brutalt
Det finns en enkel förklaring till varför billigare ställen pressas bort. Lokalhyrorna på Söder har skjutit i höjden de senaste tio åren. En krogägare jag pratade med förra året beskrev det som att ”springa uppför en rulltrappa som åker nedåt”. Omsättningen måste hela tiden öka bara för att stå still. Och vad gör man då? Jo, man höjer priserna. Eller så lägger man ner.
Kvarterskrogen Pelikan har klarat sig – men den lever delvis på sitt kulturhistoriska värde och turister som vill uppleva ”äkta” Södermalm. Många mindre kända ställen har inte haft samma tur. De bara försvinner, tyst och utan rubriker, och ersätts av ännu en padeltennishall eller ett hippt café med havremjölkslattes för 65 spänn.
Jakten på en rimlig öl
Jag ska vara ärlig. Att hitta en öl under 70 kronor på Södermalm 2024 kräver genuint detektivarbete. Det blir allt svårare att hitta billig öl på Södermalm till rimliga priser, men det finns fortfarande några gömda pärlor kvar för den som letar. Du måste bara vara villig att avvika från de mest upptrampade stråken. Sväng in på en sidogata. Kolla vad stamgästerna dricker, inte vad som står på Instagram.
Faktum är att de ställen som fortfarande håller nere priserna ofta gör det medvetet. Det handlar om en filosofi – att vara tillgänglig, att vara den plats dit folk faktiskt kommer efter jobbet utan att behöva kolla saldot först. Den sortens krog bygger lojalitet. Och lojalitet, det är guld värt i en bransch där konkurrensen är mördande.
Gentrifiering smakar annorlunda beroende på plånbok
Det finns de som tycker att utvecklingen är positiv. Bättre mat. Snyggare lokaler. Mer varierat utbud. Och visst, det stämmer på ytan. Men vet du vad? En stadsdel som bara erbjuder upplevelser för de med tjock plånbok förlorar sin själ. Södermalm har alltid levt på sin blandning – konstnärer bredvid kontorsarbetare, studenter bredvid pensionärer. Den mixen kräver att det finns ställen för alla.
Titta på vad som hänt i andra storstäder. Berlins Kreuzberg. Londons Shoreditch. Mönstret är detsamma överallt. Först kommer kreatörerna. Sen caféerna. Sen bostadsrättsföreningarna. Sen försvinner allt som gjorde området intressant från början. Södermalm är inte där ännu. Men riktningen oroar.
Vad kan vi faktiskt göra?
Gå dit. Så enkelt är det. De prisvärda ställena överlever bara om folk faktiskt besöker dem. Välj kvarterskrogen framför cocktailbaren ibland. Berätta för kompisar. Skriv inte bara om de dyraste nyöppningarna i sociala medier – lyft fram stället som fortfarande serverar en hederlig pilsner till rimligt pris i en lokal som luktar lite trä och historia.
Södermalms krogscen är inte död. Den förändras. Och i den förändringen finns det fortfarande fickor av motstånd – ställen som vägrar ge upp tanken att en kväll ute inte behöver kosta en halv hyra. De förtjänar vår uppmärksamhet. Och våra kronor.